Att klara sig själv
Nu är man 18 år och ska klara sig själv, ta hand om sina egna pengar, sköta sina egna räkningar, ringa själv och boka läkaren osv osv. Visst är det jobbigt!
Dessutom kan man välja själv om man vill göra si eller så, om jag vill ha en häst, om jag vill tatuera mig, ja jag är ju faktiskt myndig. Däremot lyssnar jag alltid på mina föräldrar på vad de har och säga om alla dessa saker och faktiskt bryr mig om vad de säger (vilket inte många ungdomar gör och det ska mina föräldrar veta...) utan en del totalt skiter i sina föräldrar vilket jag tycker är respektlöst.
Jag skulle kunna vara som många andra unga, den där oansvariga och respektlösa tjejen som gör som jag vill! Men isället väljer jag att sköta skolan, ser neutral ut, försöker ta tag i allt och se till att mina föräldrar tycker jag är bra.
Vad vill jag ha ut av detta inlägget? Att jag väljer själv vad jag vill göra men lyssnar även på nära och kära trots jag ibland inte behöver eller borde :)
Jag har lärt mig mer och mer att stå på egna ben ekonomiskt, personligt, och på många andra vis.
Tyvärr finns det dom som inte stöttar mig i mina beslut, och det kan man inte alltid göra heller. Men vill jag en sak och tror på det, DÅ ska dom åtminstone lita på mig, stötta mig och låta mig göra så såvida det inte är helt åt helvete :)
Tack för mig
Godnatt.
2012-10-25
20:53:00
Kommentarer
Louise säger:
Låter lite dumt att man ska göra allt perfekt för att "föräldrarna ska tycka om en". Tycker man ska gå sin egen väg, vill man något som du säger ha en häst - ja vill du då tatuera kroppen så är det ju ditt val, precis samma sak som med hästen ju :)
Svar:
Tina Bergholtz
Trackback
